En nyligen publicerad Sifo-undersökning har kastat ljus över en alarmerande trend i Sverige: människors rädsla för biverkningar från läkemedel påverkar i hög grad deras vilja att fullfölja medicinska behandlingar. Siffrorna visar att tre av tio människor avbryter sin medicinering på grund av oro för biverkningar, något som uppmärksammas som ”särskilt allvarligt” av Apotek Hjärtats chefsapotekare, Annika Svedberg. Men vad innebär dessa siffror i praktiken, och vilka konsekvenser kan detta ha på både individuell och samhällelig nivå?
Oroväckande siffror
Enligt Sifo-undersökningen har mer än hälften (52%) av personerna upplevt oro för biverkningar från läkemedel. Denna oro är mer utbredd bland kvinnor (62%) jämfört med män (42%). Svedberg betonar att denna oro inte bara är problematisk utan också riskabel:
– Det är såklart viktigt att vara välinformerad om de läkemedel man konsumerar, men vår undersökning visar att oron för eventuella biverkningar kan leda till att man inte fullföljer en läkemedelsbehandling eller helt avstår från att ens påbörja den. Det kan givetvis leda till allvarliga konsekvenser, säger hon.
Fler än var tredje person (36%) i undersökningen uttrycker oro över informationen i bipacksedlarna som följer med medicinerna. Är det möjligt att en överflöd av information kan leda till en känsla av obehag eller till och med paranoia? Svedberg menar att all information måste tas på allvar men betonar också att många biverkningar kan vara övergående eller förebyggas.
Utbildningsbehov hos konsumenter
Ett annat bekymmersamt resultat från undersökningen är att 72% av deltagarna anser att de har liten kunskap om hur man kan motverka eller förebygga eventuella biverkningar. Detta indikerar ett tydligt behov av ökad utbildning och information kring läkemedelsanvändning, något som apotek och vårdgivare måste ta hänsyn till i sin verksamhet.
Könsskillnader
Ett intressant, men bekymmersamt, resultat från undersökningen är könsskillnaderna i upplevelserna. Betydligt fler kvinnor än män uttrycker oro över både biverkningar och information i bipacksedlarna. Denna könsskillnad pekar på att ytterligare forskning och anpassade kommunikationsstrategier kan vara nödvändiga.
Tänkbara lösningar
För att tackla detta problem föreslår Svedberg en proaktiv roll för apotek och vårdgivare: ”Om du inte mår bra av ditt läkemedel eller upplever oro inför en behandling uppmanas du att ta kontakt med apoteken eller vården för rådgivning.” Detta kan inkludera allt från att förse patienterna med klara och lättförståeliga instruktioner till att erbjuda regelbundna uppföljningar och konsultationer.
Sifo-undersökningens resultat måste inte bara ses som varningssignaler utan också som en uppmaning till handling för både apotek och vårdgivare. Det är nu dags att se över nuvarande informationsstrategier och utbildningsinitiativ för att säkerställa att patienterna inte bara är välunderrättade, utan också trygga med sina medicinska behandlingsplaner.
